Perrongreflektion - Cash is not king!

Det gamla uttrycket börjar bli just gammalt och det stämmer inte längre. I Metro 2014-04-14 skrivet Viktor Ander att han tycker ett kontantlös samhälle vore att föredra och menar att det är mycket säkrare, snabbare och enklare.

Men det finns också andra aspekter så som om att man blir lyckligare av pengar eller inte?

Perrongreflektion - Kinesisk historia och Matkultur

Ätpinnar kommer från början från Kinas Shang dynasti (1766-1122 f. Kr.), dvs för nästan 3 500 år sedan, som ett ersättning för kniven som fanns på matbordet. Enligt Confucius var knivar likställt med en aggressiv handling, och var inte något som skulle tillhöra måltider.

Ätpinnar efter det blev ett ät redskap i de asiatiska grannländerna, som adopterade användningen enligt deras kulturella företräde.

Läser i Metro från 2015-10-20 där kinesiska staden Jiaozuo gjorde Taichi med 50 000 utövare. Det som irriterar mig är den orespektlös som journalisterna gör genom att kalla Taichi för "skuggboxning"! Det är och kommer alltid vara en stridskonst som heter Taichi och inget annat. 

Utvecklad under många tusen år och ska inte bli bedömd som någon liknelse med europeisk skuggboxning (slag i luften av vilken utövare som helst utan kunskap). 

Taichi är utmejslat under lång tid för att försvara sig effektivt. Men väst gör bort sig åter igen genom att generalisera och minimera annan kultur än sin egen.

Perrongreflektion - Arbete på linan

När jag börjande på Saab minns jag de olika nationaliteternas arbetsmoral och motivation.

Reflekterade över detta under min resa till Cypern. Jag insåg att länderna har till viss del också en kopplad generell arbetsmoral. 

Detta noterade jag1985 då jag startade på Saab. Fanns inga jobb på tjänstemannasidan så jag sökte in på produktion. Föga anade jag att jag kanske kommit till den tuffaste delen på Saabs produktionslinan, den så kallade "sliplineout"! Jag jobbade med finnländare,jugoslaver och svenskar bland andra.

Perrongreflektion - "Att bli och att vara" av Gunnar Nilsson

Artikel från Gunnar Nilsson Att bli och att vara: Gunnar Nilsson

Om unga människors utmaningar och val i existentialistsikt perspektiv

Att bli och att vara

Övergången från barn till vuxen beskrivs i utvecklingspsykologiska teorier. Däremot är det mycket sparsamt med artiklar om dessa omvälvande år i människors liv ur ett existentiellt perspektiv. I denna artikel försöker jag beskriva unga människors utmaningar och val i ett existentialfilosofiskt perspektiv och jag skissar även några psykoterapeutiska hållpunkter för arbete med unga människor.

Att bli vuxen

Människan är sannolikt den enda varelse som är medveten om sin egen existens. Denna medvetenhet ställer henne inför ett val – hon kan erkänna och förhålla sig till de villkor som konstituerar henne och hennes liv, men hon kan även välja att undvika medvetenhet om dessa "existentialer" och att leva i blindo, dvs. att inte fullt ut ta ansvar för sitt förhållningssätt till dessa ofrånkomliga villkor. Även om vi "blir till" existentiellt redan som spädbarn kan livet därefter beskrivas som en ständigt pågående rörelse där vi väljer att existera (att gå in i) eller att exitera (gå ut ur) våra livsmöjligheter.

   Övergången från barndom till vuxenliv är ett av dessa oundvikliga möten med livets existentiella realiteter; människans yttersta sårbarhet och ändlighet, liksom den existentiella ensamheten. Möjligheten av vidgande horisonter kan vara lockande, men även oroande när livsvärldarna växer åt alla håll. Ungdomar erövrar kunskap och erfarenhet om allt vidare horisonter samtidigt som de erfar och tar del av allt detta mer och mer med egna sinnen och upplever skillnaderna mellan sig och de vuxna som tidigare filtrerat och tolkat världen åt dem. Livsvärldarna blir i högre grad deras egna och de är dömda att själva forma dem och leva i dem eller att fortsätta att se och tolka sig själv och världen med andras ögon.

   Vilka är då enligt den existentiella filosofin de grundvillkor som vi alla delar? Utgående från Heideggers existentialfilosofi talar Cohn (1997) om tio existentialer.

   Att vara-i-världen innebär att människor alltid är del av den värld hon lever i. Hon kan inte gå in i eller gå ur denna värld utan hon är ständigt och ofrånkomligt involverad i allt som finns. När en ung människa börjar orientera sig i sin värld kan hon därför inte komma undan detta villkor. Hon kan finna sitt vara-i-världen meningsfullt och givande eller meningslöst och krävande, men hon undkommer inte detta villkor.

   I detta vara-i-världen är varje människa även ofrånkomligt relaterad med andra människor, hon är-med-andra. Det enda hon kan välja är hur hon skall förhålla sig till dessa andra – med ytterlighetsvalen att isolera sig från dem eller engagera sig i dem.