Perrongreflektion - Barnens veckopeng

Läste en artikel 2014-09-09 i tidningen City av Charlotte Lundqvist om barnens veckopeng.

Swedbanks Privatekonom Arturo Arques ger rådet; Ge ofta och lite till de yngsta och först månadspeng till när de kommer upp i mellanstadiet. Och tycker barn ska lära sig hantera pengar tidigt.

Flera undersökningar har visat att det blir vanligare och vanligare att man hoppar över veckopengen helt och hållet och istället ger pengar vid behov. Då missar man poängen i att låta baren vänta på veckopengen och lägga undan och spara till de det vill ha. De finns risks att man tar med det in i vuxenvärlden. När man ger veckopeng är det viktigt att diskutera med barnen hur man ska hushålla med pengarna och vad de ska räcka till och budskapet ska vara att pengar inte är oändlig resurs.

Idag kan pengar vara abstrakt eftersom vi betalar med kort och mobiler och sällan syns det riktiga pengar. Det är alltså viktig att få barnen att förstå vart pengar kommer ifrån. Han tycker inte det är fel att koppla prestation till veckopengen, så som att städa rummet etc. Men barnen ska också kunna hjälpa till hemma utan att få betalt, men det är bra om barnen förstår att mamma och pappa har slitit för pengarna när de varit på jobbet.

Perrongreflektion - Resan till jobbet...

Sitter och läser Metro från 2014-09-09 av journalisten Boel Holm när jag nu åker till jobbet. Artikeln är om att de längsta resorna till jobbet är i storstan. Visst är det lite ironiskt? Flyttar man inte till storstan för allt blir så nära?

Men det är ju en sanning med modifikation, för visst är mycket saker närmare, men samtidigt blir det mer människor och därmed större ytan = längre avstånd. Är det då lite växtverk i stan så blir det mer belastning på infrastrukturen naturligtvis samt att man i princip aldrig kan bygga bort rusningstrafiken (i alla fall med gott samvete mot skattebetalare). På landsbygden använder man mycket bil vilket gör att man snabbt kommer fram, enligt motorspecialisten Dan Falconer på försäkringsbolaget.

Men vi tillbringar i genomsnitt 25 minuter om dagen med att ta oss till jobbet. Stockholmare som jag har längst restid medan min gamla kompis och kollega från Saab Automobil tiden Björn Nylén som nu bor i Dalarna kommer snabbast från dörr till dörr. Undrar om han ens går utanför dörren...

Stockholmarna behöver i snitt 32 minuter till jobbet, i Dalarna är det 18 minuter och i Västra Götalad och Skåne ca 26 minuter. Nu i September är det som värst i storstaden, troligen på grund av att folk verkar att dra sig för att åka kollektivt efter semestern. Många upplever det också väldigt stressigt att åka kollektivt och det är kanske också en förklaring att man åker bil efter semesterns lugnare tempo. En slags mjukstart kanske?

De flesta upplever nog resan som förspilld tid, och jag håller nog med om man behöver byta en eller flera gånger innan man kommer fram. Däremot om man inte behöver det kan jag ofta jobba eller läsa en bok vilket gör att man kan slappna av innan man kommer hem.

När jag jobbade på Saab Automobile AB åkte jag faktiskt buss av flera orsaker så som att det var smidigt (bussen stannade utan för min lägenhet och stoppade utanför kontoret där jag satt), jag slapp köra bil själv, miljöaspekten, jag kom hem hysas tid (annars fanns risk att man jobbade över för mycket) och kostnaden var naturligtvis lägre än om jag kört bil själv.


Jag började läsa mycket mer böcker och under denna tid hittade jag min favorit författare Eric van Lustbader. Jag minns den första boken jag läste var Ninja och jag mer eller mindre sträckläste den. Hade säkert gjort sig bra som film! Han skrev om en karaktären Nicholas Linnear i en serie böcker som var typ en asiatisk James Bond. Han gjorde också böcker om andra karaktärer, men alltid med något asiatiskt inslag. Eftersom jag var intresserad av Asien sedan jag var 10-12 år var det kanske inte så konstigt att jag fastnade för hans böcker.

Minns att jag läste också Jan Guillous böcker men de böckerna blev aldrig någon favorit. Varför vet jag inte eftersom jag verkligen gillar Hamilton och Arn filmerna. Kanske hans sätt att skriva? Eller bara det enkla faktum att han är en jägare? Jag har inte emot människor, men när man har ett fridtidsnöje i att döda djur blir jag lite fundersam. Om man måste för att överleva en helt annan sak! Om man dessutom dödar rovdjur blir jag minst sagt irriterad, för då finns inga argument kvar för varför man dödade ett djur som håller ordning på den naturliga balansen i skogen.

Jag ha ofta använt tiden på morgonen till att gå igenom min dag och fundera på de möten eller aktiviteter som ska göras under dagen och vilka förväntningar jag har på mig själv och på andra. Men också resan mellan jobb och hem finns tid för reflektion. Vad gjorde jag bra idag, vilka saker kunde göras bättre och vad ska jag förbättra eller fokusera på nästa arbetsdag.

Så för mig är faktiskt inte tiden mellan arbete och jobb slöseri. För det handlar ju om hur man ser på saker och hur man innovativt använder tid, eller hur?

Perrongreflektion - Sprit problem i sommar?

I en Sifo undersökning noterad i tidningen Metro 2014-06-16 uppger sex (60%) av tio svenskar att de dricker mer under semestern.

Problemet är till hösten när man ska gå tillbaka till sin vanlig konsumtion.
Förutom dessa problem finns det också en lång historia om sprit i sverige.

År 1467 så gör krutblandaren Mäster Berentz i Stockholm ett inhandlande av aqua vitae (destillerat vin) från Lübeck. Det ska användas som ingrediens i kruttillverkningen - men det visar sig snart att det går att dricka också. Brännvinet är i Sverige! Det blir snabbt populärt så att år 1494 har Sten Sture den äldre utfärdar förbud mot att bränna och sälja brännvin i Stockholm.

Under Johan IIIs ryska fälttåg (1590) lär sig de svenska knektarna att bränna brännvin av spannmål.
Även detta blir populärt och år 1698 blir husbehovsbränningen förbjudet. Nöd i landet efter Poltava och Karl XII förbjuder (år 1709) brännvinsframställning av brödsäd.

För första gången år 1746 gör man brännvin av potatis - man har ännu inte upptäckt hur god den är
att äta. Däremot behöver man spannmålet till bröd. Kvinnan bakom potatisbrännvinet heter Eva de la Gardie och är ledamot av Vetenskapsakademien.

År 1787 släpps husbehovsbränningen åter helt fri och år 1829 dricker man hela 46 liter brännvin om året per invånare - alla barn inräknade. Antalet brännvinspannor i Sverige beräknas vara 175000.

Något man kanske inte vet är att starkölet faktiskt förbjöds 1917 och att mellanölet II B kom till 1965. Spännande eftersom år 2004 är införseln av alkohol från EU i princip fri för svenska resenärer.

Personligen har jag aldrig egentligen gillat sprit, men på grund av det sociala trycket har det blivit att man följt med i grupptrycket. Minns att jag gillade t ex mörkare och lite sötare öl, så när jag någon gång tog en öl (och så är det än idag) tar jag gärna Falcon Bayerskt, Kilkenny eller liknande. Magnus Christensson var faktiskt den som visade mig Kilkenny år 1996 under en resa till Oslo, där han då bodde.

Gillar drinkar så som Pina Colada och Cuba Libre (rom och cola), men jag dricker lika gärna Virgin Pina Colada (dvs helt utan alkohol) lika gärna.

Det som fascinerar mig är vår spritkultur är så djupt rotad i samhället. Jag minns när min gode vän Anders Niklasson jobbade på krog och det var svårt att träffas annat än på hans jobb. Eftersom jag då var singel och hade inte så mycket annat för mig hängde jag på krogar han jobbade i princip från onsdag till lördag. Om jag då druckit alkohol varje gång hade jag troligen fått problem, men jag har alltid blivit irriterad över saker som ger mig ett beroende där jag själv kan tappa kontroll.

Så jag drack kaffe istället. Skojfriska Anders "Fimpen" Niklasson ville hjälpa mig att smälta in i miljön så han brukade ge mig ett glas med kaffe istället och så satte han en citronskiva på glaskanten, och vips trodde troligen alla at jag drack Cuba Libre. 

Minns speciellt en gång när vi var ett ganska stort gäng på Guldsmedsgården i Uddevalla och hade party. Jag var avslappnad och hade väldigt kul, men jag drack som sagt kaffe istället för alkohol. När vi skulle hem sa jag att jag kunde köra alla, varvid en kompis Magnus sa att det inte skulle gå jag som hade druckit alkohol. När jag berättade det blev han märkbart irriterad och tyckte nog jag var en falsk person som lurat honom vara min dryckesbroder.   

Idag dricker jag nästan aldrig (dvs typ 3-4 ggr per år) men är inte nykterist och tycker det kan både vara trevligt och socialt att ta ett glas med vänner. 

Tvärtom är mitt förhållningssätt mer sunt än någonsin, för jag tyckte aldrig om den där dagen efter där man inte var människa på flera dagar. 

Och eftersom jag inte gillar vare sig droger som sprit eller rökning ser jag det som bara positivt att jag kommit till att det faller bort ur mitt liv. Det finns så fantastiskt mycket bättre saker i livet, eller hur?

Perrongreflektion - Läxor eller inte läxor? Det är frågan!

Läste Metro 2014-09-09 och journalisten / författarens Hillevi Wahl artikel om läxor. Tyckte den var så bra att jag publicerar den i sin helhet här påminn blogg

Jag har alltid älskat läxor, av samma orsak som jag älskar böcker – de vidgar min värld. Nu när mina tre barn har läxor älskar jag dem av andra orsaker:

Just nu pågår det en het debatt om läxor. Behövs de? Är de bra? Är det rättvisa? Min absoluta övertygelse är att läxor är nödvändiga – och många gånger förbaskat roliga. Pernilla Alm, själv lärare, har nyss kommit ut med debattboken ”Läxfritt – för en likvärdig skola” (Hoi förlag). Hon börjar med att säga att vi ska definiera ordet läxor, så vi pratar om samma sak. Bra så, men när man läser boken är det lätt att tro att den riktiga definitionen bör vara påtvingat hemarbete som är förbjudet att göra på skolan. Det köper jag inte. Läxor är läxor, även om det är vansinnigt roligt och icke påtvingat och görs på skolans område.

• De ger mig en chans att hänga med i deras skolarbete. Att på riktigt kunna uppskatta allt det slit de gör på dagarna. Vi pratar så mycket om hur viktigt det är att vi är närvarande på nätet – varför är det inte lika viktigt att vi är närvarande i deras skolarbete?
• De ger barnen en chans att hinna med. Jag har all respekt för skolor som väljer att arbeta läxfritt, men där måste eleverna stressa för att hinna med allt på skoltid. Det passar inte heller alla barn. För många är det skönt att kunna ta hem arbetsuppgifter och göra klart i lugn och ro.
• De är förbaskat kul! Just nu ska elvaåringen plugga in alla Europas länder, genom sajten Seterra Online. Hela familjen tävlar om vem som kan pricka in alla länder med flest rätt och på kortast tid. Och som vi skrattar! Gångertabellerna och engelska glosor pluggar vi in i skogen, medan vi skuttar mellan stenar och träd.
• De är nödvändiga. Jag har tidigare skrivit om min son som hade läs- och skrivsvårigheter och fick hjälp med Rydaholmsmetoden. Den innebar läsläxa varje dag i sju veckor. Vilken lycka denna metod och detta läxarbete har inneburit för oss!
• De ger skön och mysig ensamtid för oss föräldrar med varje barn. Just därför krävde sexåringen läxor långt innan hon började skolan.

Ibland får jag en känsla av att det största motståndet mot läxor kommer från föräldrar som tycker det är jobbigt. Det är jobbigt att behöva tjata. Och kanske pinsamt, för att vi inte riktigt hänger med. Men hej, livet är jobbigt. Det är när vi kommer ur vår komfortzon som vi utvecklas på riktigt. Vi föräldrar behöver inte sitta inne med alla svar. Huvudsaken är att vi är intresserade och tar oss tid. Och för de barn som inte har någon som kan hjälpa dem ska vi självklart ha lärarledd läxhjälp. I alla skolor. Det behövs, det är bra, och det är rättvist.

Där slutar hon sin artikel och min reflektion är hur det var när jag var ung. Jag hade ett annat situation med föräldrar som jobbade i skift, dvs när vi bodde på Tallvägen så jobbade pappa på dagtid (gick tidigt på morgonen) på Uddevalla Varvet, när han sen kom hem åkte mamma och jobbade på Centralens Konditori på kvällen (i alla fall under en tid). Mamma fick senare dagtid på sitt jobb på konditoriet. När vi senare flyttade ut till Berghogen och de byggde ett nytt hus var det tufft ibland och de jobbade mycket. 

Det gjorde att vi 3 bröder skötte oss själva till stor del, men i vissa lägen skulle vi nog haft mer hjälp och framför allt mer uppföljning på läxorna. Dessutom i högstadiet var det ju inte "tufft" att vara plugghäst. Tjejerna hade det annorlunda tror jag, men kanske att vissa killar hade dålig självkänsla och ville inte bli "dummerjönsen" i klassen. Vad gör man då? Tar till den gamla klassikern "håll ihop" och se till att ingen avviker från gruppen! Jag är ganska övertygad att jag själv kom in i samma beteenden tyvärr. 

Men jag minns att jag hade en dröm redan som 10-åring om att bli zoolog, och därför var jag duktigast i ämnena fysik, kemi och framför allt biologi som det hette på den tiden. Jag skaffade mitt första akvarie vid denna tid (av Lars-Agne Lagergren) och tog alla sparade pengar jag hade. Jag kunde aldrig sluta fascineras av akvariefiskarna. Minns första natten när jag låg och såg på fiskarna och tänkte "jag ska bli zoobutiksägare". 

Jag minns en gång när jag kom hem med ett betyg som jag inte var stolt över och det skulle skrivas på av ens förälder. Min pappa blev arg eller mer troligt ledsen kanske över resultaten. Kanske hans samvete kröp på honom att han inte varit där för mig. Men det tog sig i uttryck att han blev arg i alla fall. Han ville inte skriva på (vad nu det skulle hjälpa?) för att det var för dåligt. Tog många turer innan han förstod att om han inte skrev på förändrade inte något överhuvudtaget, men rädslan för att detta skulle återupprepas gjorde att jag fick eld i baken och skärpte till mig och fick bättre betyg, det blev min varningsklocka. 

När högstadiet sedan var slut skulle man göra det där valet till gymnasiet. För mig var det aldrig en diskussion att inte gå vidare i skolan, men jag hade en idé om att ha en karriär som zoolog. Som barn frågar man sina föräldrar om råd i dessa lägen. När jag lade fram min fantastiska idé om att jag skulle åka världen över, paddla på Amazonas floden, bo i djunglerna i Kongo och dyka i Stora Barriärrevet blev min mamma lite blek om nosen. Jag tror hon tänkte "Oj, detta blir väl inte bra!". Jag tror inte hon kunde se min vision, för jag lade naturligtvis fram den visionen på ett naivt sätt och var inne i min lilla bubbla av lycka och intresse. 

Jag titta på min mor och väntade. Hon såg så där bekymrad ut och sa; Men tror du inte det är bättre om du t ex gör som din kusin Janne (Brittelund) och börjar på bank. Han tjänar bra och det går bra för honom. Jag funderade en stund, och påverkan var stor både från min mor och från den kusin som jag såg upp till mest, coola kusinen Janne. Så jag sökte in till Agnebergs Gymnasiet och Ekonomi linjen och kom in där... Behöver kanske inte säga att jag fick kämpa en del med motivationen. Ekonomi och natur har en bit emellan sig, men så blev det och 3 år senare tog jag min gymnasiet examen. 

När jag tänker tillbaka skulle jag nog förstått att jag hade fallenhet för andra saker, beteendevetenskap! Bland annat var jag väldigt observant på vad människor gjorde, agerade och deras beteenden. Under denna period mötte jag också Torsten Jansson. Vi hade någon klass ihop och jag noterade att Torsten var väldigt intresserad på lektionerna och ställde intressanta och ibland kluriga frågor till lärarna. Och vad jag såg var något som fascinerat mig sedan dess, passion! Torstens passion skulle som flera av er kanske vet fortsätta i att han startade New Wave, köpte både Orrefors och Costa Boda Glas, Saga form med mera. Hans koncern har varit något han skapade från grunden när han under vår skoltid stod och tryckte tröjor hemma i källaren. Nu gift med Ulrika Messing... Grabben från  Dingle!

Så är det inte intressant hur vi försöker få in oss runda i ett fyrkantigt hål, det går med våld, men det blir aldrig riktigt bra. Naturen hittar dock alltid hem! 

När vi skulle göra Praktisk Yrkes Orientering (PRYO) i 8 klass var mitt val lätt. Det var ju till den affären jag gick ofta efter skolan, dvs Akvarie och Fågelaffären Zoo. Minns att jag gillade lukten när jag kom in i butiken. När jag tagit mod till mig och frågat ägaren Lars Öhlander om det gick bra att göra min pryo där och fick ett ja, var lyckan stor! 

Efter pryo tiden (1978-1981) frågade om jag kunde få jobba på deltid (dvs efter skolan) och det fanns möjligheter till det. Nu kom en tid av skolarbete parallelt med mitt stora intresse. Jag minns att det inte blev så mycket lön per månad eftersom jag köpte så mycket akvariefisk, små djur, fåglar och mat, utrustning till alla dessa men jag var väldigt lycklig! Under denna tid lärde jag mig mig väldigt mycket av Lars "Lasse" Öhlander, gick med i Uddevalla Akvarie Förening och där träffade jag också Bosse. Bosse hade grossistfirman BOLARO inom zoologiska artiklar tillsammans med Lasse och Roland (var av namnet).

Under tiden på Ekonomi linjen träffade jag en Munkedalsbo vid namn Pehr Olausson. Han hade också stort intresse för zoologi. Jag (och senare också Pehr) åkte till och med på flera "Akvariets dag" med Lasse och Bosse. Både Pehr och jag hade nu börjat odla lite akvariefisk.

Nu hade jag jobbat och fått in lite pengar. Jag flyttade ner i vårt hus källare och mamma och pappa tillsammans med mig renoverade upp ett stort fint rum. Det både byggdes och köptes möbler och jag stor trivdes väldigt där.

Bland annat fick jag en leverans från Gregarts, där han "Murre" Bjerkerud som leverade möblerna "Murre" Bjerkerud blev min bäste vän efter att sett mitt stora akvarie som då hade ett innovativt skapat undervattenlandskap som jag byggt av frigolit och betong.

Dessutom fanns det ytterligare ett lite mindre rum innanför mitt stora rum som jag nu tog beslag på och satte upp massor av akvarieställningar, fågelvoljärer etc. Det blev ett litet zoo i det rummet! Där odlades både nymfparaktier, zebrafinkar, måsfinkar, undulater, Malawi-/Tanganyika ciklider, tetror, barber, malar och ungfödare.  Jag hade dessutom som "en grej" att i alla städer jag var, skulle jag helst gått in i alla zooaffärena som fanns där. Det gjorde att jag fick massor av inspiration om smarta lösningar (steal with pride) men också vad man inte skulle göra!

Hur kopplar vi ihop detta med Ekonomi utbildning då? Jo, det fanns en entrepenörsanda (och den finns definitivt fortfarande) som pyrde och en dag långt mycket (1989) senare satt jag i köket med min kompis Pehr och Anders Niklasson. Vi talade om att det fanns inte en akvarieaffär som vi tyckte var kul att gå i längre. Pehr sa då; varför sätter vi inte upp en zooaffär själva? Och därmed föddes Skogslyckans Zoologiska (1989-1995)! Den resan kommer jag säker skriva i ett annat blogg inlägg för vad vi gjorde var lite unikt faktiskt... Detta blev en stor utsvävning!

Men kontentan är att om vi läser läxor med våra barn får vi också reda på var deras passion ligger och kan därmed coacha dem bättre till den framtid de ska ha. Inte kanske vara så mycket deras mentor (ge förslag och mina egna idéer), utan mycket mer ett coachande förhållningssätt. Jag har i alla fall tagit fasta på detta!